En tokig farmor, blåbärsrecept och husmorstips

Blåbärsgröt. Bild lånad från Kryddburken

För några dagar sedan blev vi så sugna på något sött till kvällsteet att vi drog på oss storstövlarna, ropade på Svea och gick ut i skogen för att plocka blåbär. Det fullkomligt kryllar av dem här ute och detsamma gäller hallon och smultron. Någon dag ska jag ge mig ut och plocka på allvar så vi får tillräckligt för att göra sylt och för att frysa in till vinterns pajer. Måste bara införskaffa lite myggmedel först :)

Blåbär är inte bara himmelskt goda utan också supernyttiga, och det finns så mycket gott man kan göra med dem. Min absoluta favorit är blåbärsgröt, speciellt den farmor lagade. Hon var rolig hon, farmor min. Hon var ingen pryd gammal dam inte utan skämtade ofta och mycket om sex, åt söta "kam-bullar" med falukorv, slickade alltid rent tallriken (alltså inte bildligt, utan bokstavligt talat) och hade det mest fantastiska partytricket; att lägga upp underläppen över näsan. Jag kan inte hålla mig från småle lite varje gång jag tänker på henne. Hon var verkligen ingen perfekt människa - tvärtom var det nog många som störde sig på henne - men jag älskade henne över allt annat, för som farmor var hon helt fantastisk. Vad det än var fanns hon alltid där för mig och det var inte sällan jag tog min lilla resväska och gosesälen min under armen och "rymde" hem till farmor som bodde i porten bredvid.

Oavsett vad man tyckte om henne var hon en hejare på att laga blåbärsgröt och hon fick den alltid precis som jag ville ha den. Jag kommer ihåg en gång när mamma hade gjort blåbärsgröt för att muntra upp mig. Hon hade lagt ner hela sin själ på att att vispa den så att mjölet inte skulle klumpa sig och vad gjorde jag?  Jo jag vägrade att äta den. Det fanns ju ingen klimp i gröta! Stackars mamma, inte tänkte väl hon på att farmor alltid såg till att det blev små degklumpar i gröten och en blåbärsgröt utan klimp, det är då enligt mig inte en riktig blåbärsgröt.  

Här kommer ett recept på blåbärsgröt - med eller utan klimp.

Bild lånad från Hippihäxan

1/2 liter blåbär (färska eller frysta)

2 dl vatten

drygt 1 dl vetemjöl

Honung eller socker efter smak

Koka upp blåbär och vatten. Sänk värmen och vispa ner mjölet lite i taget. Vill du ha klimp är du lite försiktig när du vispar, annars vispar du mera noggrant. Ta i lite mer mjöl om du tycker att det behövs för konsistensen. Efter det brukar jag söta gröten med honung, men socker funkar lika bra. Jag smakar mig alltid fram när jag kommer till det här steget, så jag har ingen aning hur mycket jag brukar ta, men rätt så mycket :) Gröten ska vara lite, men inte allt för söt. 

Sen är det bara att servera med kall mjölk. Supergott! 

***

En annan blåbärsdelikatess är blåbärskaka på vetedeg. Eriks gammelfaster Bollan brukade baka det när lille Erik kom på besök och varje gång vi plockar blåbär så kommer denna kaka på tal. Och det var just en sådan som våra plockade blåbär gick till den här gången. 

Den är relativt lätt att göra, det är bara jäsningstiden som ställer till det om man vill ha något sött på momangen.

Blåbärskaka på vetedeg

Bild lånad från ICA

1 halv sats vetedeg

1/2 - 1 liter blåbär

Lite mjölk till pensling

Blanda ihop en vetedag, alltså en bulldeg, enligt konstens alla regler. Jäs i 30 minuter och knåda sedan degen innan du trycker ut den på botten och upp på kanterna i en smord och ugnssäker form. Efter en andra jäsning, också den på 30 minuter, häller du på blåbären och strör på lite socker. Pensla sedan kanterna med lite mjölk. Grädda i ugnen ca 20 minuter på 225 grader.

Servera ljummen med ovispad grädde. Mumsfillibabba!

Till blåbärskakan hade vi finbesök i form av våra vänner Daniel och Elenore och deras bedårande dotter Ebba. Konsekvenstänkandet är inte särskilt välutvecklat när man är så där 1 1/2 år, så jag kan mycket väl förstå varför det verkade som en bra idé att spotta ut blåbären i handen och sedan smeta ut dem på hela klänningen :) Blåbärsfläckar som är ett rent h*lvete att få bort. Efter lite googlande och blötläggning  i filmjölk - vilket inte gav något annat resultat än att fläckarna blev än större - fann vi äntligen mirakelmedlet: CITRON. Det jag lärde mig på internet var att blåbär är basiska och att det därav krävs något surt för att lösa upp dem, och vad är inte surare än just citron. På med citronsaften på fläckarna och genast såg vi tecken på att det fungerade. Jag lät det ligga i 20 minuter och körde sedan klänningen på 30 grader i maskin och inte ett spår av fläcken. Fantastiskt! Varför använda en massa kemikalier när man istället kan använda sig av sådant man har hemma i skafferiet?